Vi har älg inpå knuten hemma, trots att vi numera bor “centralt”. För två veckor sedan gick en älg 3 meter från vårt sovrumsfönster och hundarna vittnar ofta om att det doftar gott uppe från skogen.
I förrgår for jag förbi hemma en sväng och hämtade skogsskidorna, då var Diila helt tokig i hundgården. Sprang fram och tillbaka och skrek på sitt terriervis.
Jag tänkte direkt att det kanske var rådjuren eller räven som visat sig i skogskanten, så jag tog med henne i bilen för att ingen granne skulle klaga på “oljudet”. När jag tog ut henne ur hundgården så visade Qajsa inte av sig, vilket inte är ovanligt då hon älskar att ligga och gotta sig inne i kojan som är varm och skön.
Efter en dryg timme så var arbetsdagen över och jag hämtade lilljägarn på dagis och for hem. När jag kom fram till hundgården så såg jag inte till Qajsa, och nu började jag ana ugglor i mossen. Gick och öppnade locket tiill kojan bara för att konstatera att hon var borta.
Jag och lilljägarn satte oss i bilen igen och for upp till skidstadion för att se om vi kunde höra något. Och mycket riktigt… fullt ståndskall i berget!
Hon skällde ca 100 meter från vårt hus, och när jag kom hem igen så hörde jag tydligt hur hon skällde.
Eftersom jag var hemma själv med lilljägarn så gick jag inte dit utan gick in och började laga mat istället, fanns ju ändå inget jag kunde göra åt saken.
Efter ca en timme så kom hon hem, glad i hågen och undrade nog varför inte husse kom och sköt älgen/älgarna. Allt som allt skällde hon i ca 2 h… cirka exakt.
Qajsa hade klättrat/hoppat ut i hörnet på hundgården. Nu har jag satt kompostgaller som stopp… förhoppningsvis räcker det!
