Smartis

Testar att blogga från mobilen. Verkar ju funka bra!

Älghunden Qajsa – ”uppdaterad version”

Vi har älg inpå knuten hemma, trots att vi numera bor ”centralt”. För två veckor sedan gick en älg 3 meter från vårt sovrumsfönster och hundarna vittnar ofta om att det doftar gott uppe från skogen.

I förrgår for jag förbi hemma en sväng och hämtade skogsskidorna, då var Diila helt tokig i hundgården. Sprang fram och tillbaka och skrek på sitt terriervis.
Jag tänkte direkt att det kanske var rådjuren eller räven som visat sig i skogskanten, så jag tog med henne i bilen för att ingen granne skulle klaga på ”oljudet”. När jag tog ut henne ur hundgården så visade Qajsa inte av sig, vilket inte är ovanligt då hon älskar att ligga och gotta sig inne i kojan som är varm och skön.

Efter en dryg timme så var arbetsdagen över och jag hämtade lilljägarn på dagis och for hem. När jag kom fram till hundgården så såg jag inte till Qajsa, och nu började jag ana ugglor i mossen. Gick och öppnade locket tiill kojan bara för att konstatera att hon var borta.

Jag och lilljägarn satte oss i bilen igen och for upp till skidstadion för att se om vi kunde höra något. Och mycket riktigt… fullt ståndskall i berget!
Hon skällde ca 100 meter från vårt hus, och när jag kom hem igen så hörde jag tydligt hur hon skällde.

Eftersom jag var hemma själv med lilljägarn så gick jag inte dit utan gick in och började laga mat istället, fanns ju ändå inget jag kunde göra åt saken.
Efter ca en timme så kom hon hem, glad i hågen och undrade nog varför inte husse kom och sköt älgen/älgarna. Allt som allt skällde hon i ca 2 h… cirka exakt.

Qajsa hade klättrat/hoppat ut i hörnet på hundgården. Nu har jag satt kompostgaller som stopp… förhoppningsvis räcker det!

Uppdatering: Qajsa har nu fått ett halsband med namn och telefonnummer från www.jaktbandet.se som hon har på sig i hundgården. Lika bra tyckte husse!

Rävdrev med snorkel

Igår var jag och Diila och snitslade in en gallring, och en sak kan man konstatera… snödjupet är massivt även i år.
Diila som bara är en tvärhand hög fick sig en ordentlig träningsrunda då jag åkte över 5 km med skogsskidor i ospårad terräng. Ibland försvann hon helt under snön.

Efter några timmar så ”trampade” vi upp en räv som låg i daglega. Jag såg när räven reste sig och stack iväg i maklig fart. Efter en minut hade Diila fått nys på spåret och drevet var ett faktum. Efter ca 5 minuters drev hade hon kommit ungefär 100 meter, då gav hon upp!

Diila somnade ovaggad i bilen på väg hemåt, behöver jag nämna det?

Hörrö Bengan!

Lyssne på en hänn!

Länk!