Augustinatt

6 08 2013

20130806-105551.jpg





Hjortronår

17 07 2013

20130717-182754.jpg





Hösten närmar sig

13 07 2013

20130713-201449.jpg





Bara för att lätta mitt samvete…

12 04 2013

…så lägger jag upp en bild här. Borde rycka mig i bloggar-kragen!

 

Spårar lo





Mårdstövaren Taz

17 12 2012

Nu har det hänt! Taz har drivit sitt första vilt. Och inte vilket som helst utan mård!

Jag och Taz hittade flera mårdspår som korsade en väg, och efter lite funderande så tog vi ett av spåren och följde det. Efter bara 200 meter fann vi mårdens daglega, som var i en avtäckning från då de byggde skogsbilvägen. Det syntes tydligt att mården hållit till där en längre tid, mycket spillning och urin vid ingången till ”grytet”.

Mårdgryt

Jag bestämde mig för att prova att få ut mården. Björknäver runt en lång pinne fick bli en ”rökbomb” som jag ´tände på och stacke ner i hålet. Jag täckte över hålet med snö för att hålla röken inne.
Medan jag höll på med dett ser jag hur Taz är väldigt intresserad vid ett annat hål i avtäckningen. Han gräver, piper och river loss rötter med tänderna. Jag inser att han känner lukten av mården.

Jag tar min arméspade och hjälper Taz att hacka och gräva… och efter bara några minuter ser jag i ögonvrån hur mården hoppar ut ur ett håll ca 4 meter bort. Jag höjer bössan med mården skuttar ifrån mig och bakom en stor gran.
Jag skriker och springer efter, för att ev få mården att ta upp i ett träd, men den fortsätter. Medans jag springer efter och skriker börjar Taz helt plötsligt att skalla. Drevet är ett faktum!

Taz hänger på och driver mården, som antagligen fick ett bra försprång, i ca 15-20 minuter. Sedan följer han spåret lika länge till men då tyst, innan han ger upp och tar sitt spår tillbaka till en överlycklig husse.
Att jag inte fick mården gör ingenting eftersom jag fick ett drev istället… underbart! Taz är trots allt bara 6,5 månad, så han är tidig i jakten.

Mårdspårare

Några dagar senare hittar vi ett mårdspår som vi spårar i över 4 km. Jag hade Taz lös och min jämthund Qajsa i band. Till slut hade mården krupit in i en vägtrumma och in i avtäckningen på andra sidan. Den avtäckningen är 200-300 meter lång så jag insåg rätt fort att det var lika bra att ge upp.
Jag är imponerad av Taz som under hela spårningen höll fokus på uppgiften. Jag är också glatt överraskad över Qajsa som visade sig vara en fenomenal mårdspårare, hon tyckte dessutom att det var jätteroligt… svansen gick hela tiden.

Taz i vägtrumma





Vinter

13 12 2012

Vintern är nu här för att stanna, och konstigt vore ju annat så här sent på året. Här kommer lite uppdateringar.

Qajsa har nu löpt klart, men jag har lagt älgjakten på hyllan för i år så hon får välfötjänt vila nu.

Taz och jag spårar räv för fulla muggar nu. Räv finns det gott om och efter varje snöfall finns det fina spår för oss att följa.
Intresset för räv är stort hos Taz, det ser jag inte bara på hans ivriga spårning utan också för att en av rävarna stötte upp en hare längs sin flyktväg och Taz fortsatte på rävspåret utan tvekan.

Här kommer lite bilder.

Plåtstövarn

Rävspårning

Mårdspår





Bildkavalkad

4 12 2012

Kokkaffe
Kokkaffe

Fikakompis
Fikakompis

Spårslut
Taz fick en räv som vi använde till att lägga spår med. Roligt tyckte Taz.

SAMSUNG
=)





Ryssen

19 11 2012

Taz är nu 6 månader och igår vägde och mätte jag han.
20,7 kg och 60 cm hög… blir nog en reslig herre det här, hoppas han behåller sin lätta kroppstyp.





Diila har flyttat

12 11 2012

Efter att Taz kom till vår flock så har mycket hänt. Qajsa och Diila som tidigare vart bra vänner blev plötsligt bittra fiender…

I augusti började det, tikarna slogs och båda två fick besöka veterinär flera gånger. Jag konstaterade då att dom inte skulle kunna vara tillsammans nåt mer, så jag försökte hålla dem isär.
Men som alltid när det inte ska hända så händer det, Diila tog sig ut en dag då jag hämtade Qajsa i hundgården… veterinär igen, men bara Diila den här gången.
Även jag åkte dit den gången, Diila skulle bita Qajsa men bet istället mig rakt över handleden. AJ! Hundar har fruktansvärt starka käkar och smärtan var intensiv. Så det blev penecilin för mig, dubbel dos i 10 dagar.

Måttet var rågat, så här kunde det inte fortsätta. Nästa gång är det kanske lilljägarn som hamnar emellan, och det skulle jag aldrig förlåta mig själv för. Diila blev den som drog det kortaste strået, främst för att hon var den som startade bråken.

Min sambo S har emellertid en vän i Dalarna som hon har kontakt med lite då och då, och nu var det så precis att hans föräldrar just mist sin tyskterrier i sjukdom bara nån månad innan detta. Frågan ställdes och de var väldigt intresserade av Diila.
Så nu i lördags när Diila både läkt ihop och löpt klart så hämtade de henne.
Att måsta göra sig av med en jaktkamrat/familjemedlem är aldrig lätt och visst känns det vemodigt, men jag vet att hon nu kommer få det jättebra i sin nya familj. Hon är nu ensam hund i hushållet och kommer främst att få jaga älg och rådjur, vilket hon kommer sköta gallant!

Så nu består flocken av jämthunden Qajsa, rysstövaren Taz och norrbottenspetsen Coda… och vi tvåbenta också såklart.





Mårdfällor

7 11 2012

Jag har haft fällorna ute sen det blev lovligt i år… ingen mård än! Så igår flyttade jag och Taz den ena till ett ställe där jag såg mårdspår på snön för en vecka sen.

Hoppas på bättre lycka denna gång…